Tegsnässkidans historia

Tegsnässkidans historia sträcker sig mer än 110 år bakåt i tiden och skvallrar om både kvalitet, tradition och hantverk och om framåtanda, uppfinningsrikedom och norrländsk tjurskallighet – ledord som följt med ända in i 2000-talet.

Starten

Hösten 1907 var Ludvig Jonsson i Tegsnäset sysselsatt med att hugga timmer. Förtjänsten var mager och arbetet snart slut. Ludvig var en vetgirig man och ivrig tidningsläsare. Av någon anledning hade han fått tag i ett nummer av Uppsala Nya Tidning. Där fanns en annons från Karl Liljefors Krut & Sporthandel där man annonserade efter skidor av ”Västerbottensmodell”.

Han skrev till firman och erbjöd sina tjänster och fick en provorder på 10 par 8 fot (240 cm) långa skidor till ett pris av 5 kr per par. Problemet var att Ludvig aldrig hade tillverkat skidor men med hjälp av en granne så ordnade det sig. Provleveransen gick iväg, godkändes och likviden på 30 kr betalades utan knussel. Första vintern tillverkades 50 par skidor. Yxa, såg och kniv samt hyvlar av olika slag var de enda redskapen. Tillverkning av tillbehör stavar, bindningar mm hörde också till. Man brände även tjärdalar både för eget bruk och till försäljning.

Från bagarstuga till ny verkstad

Efter 10 år var bagarstugan för liten som verkstad och en skidverkstad för skidtillverkningen byggdes och man antog firmanamnet L. Jonssons Skidfabrik.

Som kuriosa kan nämnas att Ludvig i slutet av 1920-talet fick kontakt med en representant från Svenska Amerikalinjen och fick en order på fällbara däcksstolar till de stora passagerarfartygen Gripsholm och Kungsholm. Priset på stolarna var 4.50 kr per styck. Det var också stor efterfrågan på campingstolar och bord varför även tillverkning av dessa upptogs. Priset på stolen var 60 öre och bordet 1.10 kr per styck. Förtjänsten var nog inte särskilt stor. Efter det upphörde ”möbeltillverkningen”.

Tegsnässkidorna blev snabbt populära och produktionen ökade stadigt. Det var ju trots allt en kvalitetsskida med mycket goda snöegenskaper. Dessutom gjorde sägen gällande att de första jägarna brukade fästa sina knivar vid den utsvängda spetsen för att lättare kunna skida ifatt och fälla sina byten. En myt som hänger kvar än idag och som bidragit till att Tegsnässkidan känns igen världen över.